Det underjordiska

Jag älskar dimma.

Jag vet inte om det hör ihop med min kärlek till Ronja Röverdotter, där dimman är mytisk, mystisk och farligt tilldragande, eller om det bara är för att den är så vacker. Skira slöjor som svävar, växer och breder ut sig eller tunnas ut och försvinner, och som man aldrig riktigt kan komma åt. Som något som lever och är skyggt. Inte undra på att det funnits idéer om att dimman är något väsen. Man blir nästan frestad att försöka tro det själv, bara för att det skulle göra världen lite mer sagolik. Nästan.

Sommarprat och sommarläsning

Idag har jag lyssnat på mitt livs första Sommar i P1. Det är lite skamligt (att det är mitt första alltså), jag vet, men jag har knappt lyssnat på radio över huvud taget. Det var Clara Lidström som pratade och jag har haft det inskrivet i min kalender eftersom jag gillar hennes blogg. Så klockan 1 var jag beredd, peppad och laddad med kaffe -med mjölk och vispgrädde!- och kanelknäcke och lyssnade.

Och det var ju fint alltså. Ganska modigt att använda orden frälst och frireligiös i radion. Det är väl sånt man kan riskera karriären med, tänker jag. Och jag vart ännu lite mer sugen på att flytta ut på landet.

Dagens andra schemalagda sak är att gå till biblioteket och se om de har Sofia Hedströms Modemanifestet där. Jag har tänkt läsa den länge. Känns som att det skulle kunna vara en inspirerande grej om man vill försöka sig på en mindre konsumistisk livsstil. Kanske? Vi får väl se.

Mitt hem är där jag lägger mitt huvud. I wish...

Jag har så sjukt mycket prylar. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Inte för att jag köper så väldans mycket, men för att jag aldrig slänger något. Ni kan ju tänka er: 27 års sparande i banankartonger. Det är ju så roligt att ha! Fast alla de där banankartongerna är inte roliga att ha.

Jag är ganska mycket allt eller inget. Jag tror att jag skulle behöva rensa skithårt om jag skulle kunna rensa alls. Eller finns det kanske andra alternativ?

Det här med ljudböcker

De skapar en märklig tillvaro av att gå runt hemma och göra allting så tyst man kan och med minsta möjliga tankeverksamhet. Inte tappa koncentrationen från storyn liksom. Funkar bra när om man behöver sitta och skrubba en ugn i flera timmar (akta er för att hyra ut era lägenheter i andrahand alltså), men mindre bra när man ska packa inför sommarvistelsen och sortera vilka skivor man vill lyssna på och inte. Blir spännande att se/höra vad det blir med det!

Jag började lyssna på ljudböcker (gratis e-varianter via bibliotekets hemsida) när jag hade målarläxor att göra hemma. Mysig grej. Och så känns det ju effektivt att få i sig en bok samtidigt som man gör nåt annat. Men annars är jag tveksam till att alltid omge sig med saker att lyssna på. Jag är till exempel lite emot att gå runt med hörlurar i öronen hela dagarna och försöker att bara göra det i nödfall, typ när tågresan blir för lång. Tänker att man minskar möjligheten att få värdefulla tankar och idéer om man hela tiden matar sig med hörselintryck. Man blir liksom lite otillgänglig.

Och så går jag här och matar mig med omysiga mordgåtor istället hela dagen (där det brutalt mördade offret för närvarande dessutom är en litteraturstudent som heter Rebecka!). Well well. Jag måste ändå säga att jag tycker ljudböcker är en bra grej. Absolut inte att föredra framför "riktiga" böcker, och med nackdelen att man stänger av sig från allt annat, men med den stora fördelen att man kan skrubba ugnar samtidigt.

En bortskämd students sommarlovsklagan

Det här med sommarlov alltså.... Efter en veckas ledighet känner jag att jag blir mer och mer positivt inställd till arbetsdagar. Om man jobbar ena halvan av dagen, blir ju den andra, lediga halvan, så mycket mer värdefull. Wow! Vad ska jag göra nu med mina timmar? Och man har så mycket man vill göra att tiden knappt räcker till! Eller? Det är vad jag har hört ryktas om i alla fall. Man kanske hinner träffa någon vän, eller så hinner man inte det utan får ta det en annan dag. Man kanske hinner greja med lite därhemma, fixa i trädgården, sortera papper... fast inte göra klart, utan bara få gjort en del, och så har man projekt kvar för många dagar. Kanske får man tid att ligga på en filt och läsa, och det känns lyxigt och inte alls som ett desperat tidsfördriv. Eller så vilar man bara, för att man har jobbat så väldans att det är det man behöver och har lust med. Man har i alla fall garanterat något att göra.

Jag förstår att det här kan låta provocerande för en utsliten arbetare och/eller småbarnsförälder. Jag vet ju inte vad jag pratar om, för jag har varken barn eller arbete, hus eller trädgård. Och ingen bil. Dom kan ju också ta tid har jag hört. (Cykeln fick i och för sig punka i våras, men... ja, ni hör ju att det inte gills.) Inga husdjur har jag heller, och när det gäller annat man skulle kunna tänkas behöva ta hand om, har jag bara blommor som överlever länge utan att man gör det. Jag behöver laga mat till mig själv ibland. Och fila naglarna. Det är väl det... Och jag skulle bara vilja säga till er som har mycket att göra, och många som kräver er tid och uppmärksamhet, att... det är något fint också. Det blir bedrövligt lite vettigt gjort om man inte måste göra något. Sovmorgon är kul en gång i veckan, inte varje dag.

Det börjar bli dags för "att göra-listor" tror jag, för nu har jag vilat nog. Men det är väl också det här med sol och inomhusprojekt som inte riktigt går ihop för mig. Hmmm. Inte lätt detta.  (Hade jag kunnat bada hade det varit lite bättre, och jag hade ju äntligen funnit en pöl som man kunde bada i, men nu har mina kompisar hittat en död and i den.) Det här var min sommarlovsklagan.


(En sån där ledig dag.)

Äventyrslust

Jag längtar ut på äventyr. Resa långt bort, typ till Alaska, och upptäcka världen. Lämna alla prylar (helst skulle man ju inte ha några så att de inte vore något hinder i vägen) och resa med en ryggsäck praktiska saker, bara vara i äventyret. Into the wild, men med ett annat slut. Åhhh. (En sång på det.)

Nämen det blir väl till att ta ett djupt andetag och försöka ha tålamod. Som med allt annat som har en annan tid. För jag skulle behöva arbeta hårt ganska länge för att ha råd. Och jag arbetar ju liksom inte alls för närvarande, utan studerar. Ett år kvar. Och sen arbeta. Sen kanske. Sen. 

Tålamod.

Tills vidare får man väl försöka hitta andra, lokala och billiga utmaningar. Typ... ha ett konsumtionsfritt år? (Ska bara köpa ett par jeans och en minidator först. Eh! Börjar bra.)

Såja ryggsäcken. Nån gång ska vi.  Nån gång.