Jag har tänkt att det kan bero på att Sverige ju är ett kristet land och att svenskar då är (enligt vissa) kristna per automatik, och att man då får ironisera över kristna eftersom det nästan är som att driva med sig själv. Och det får man ju göra. Eller? Jag hoppas det är något sånt i alla fall, det vore lite mindre illasinnat.
Jag reagerade starkt på det i förrgår då läraren på min kurs på universitetet, som för övrigt anstränger sig väldigt för att vara politiskt korrekt ("Alltså, jag har verkligen ingenting emot det och det - det tycker jag bara är hääärligt!! Och alltså små tjejer som går i rosa och killar i blått, det måste man verkligen motarbeta tycker jag.") men inte har några betänkligheter mot att vara grovt sarkastisk om kristna och vad vi tror på. Och så räddar han sig själv genom att säga "ja, jag är ju lite sarkastisk i tonen, det hör ni ju, ni får säga emot mig om ni vill, höhö..."
Jaa... ehh... du sårar mig när du säger så. Eller? Det känns ju lite överkänsligt och onödigt, men ändå, man kanske borde. Så kanske han/dom fattar att vi inte är ett helt utdött släkte, utan att det finns ett gäng kvar som kan ta illa upp.
(Illustrationen är ett litet minne från en naturkunskapslektion på gymnasiet.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar