Häromdan hittade jag ett par fantastiska skor på stan. Jag är inte den som går runt och tänker överdrivet mycket på skor annars, men de här, de här... De var sådär oförskämt förnuftiga, ni vet såna där skor som skulle tåla långa långa vandringar i både slask och bitande vinter med fem meter snö i Alaska. När jag kände på fodret i skon såg jag det framför mig: stora snöklädda berg, ylande slädhundar, pinande snö, och jag själv - i såna där riktiga naturkompanietöverlevarkläder och de där skorna. Levandes
på riktigt, glad och nöjd med varma fötter.
(Canada snow, många pengar)
Jag kanske inte har något skriande behov av Alaskaskor just nu här i ovildmarkiga Örebro, men... någon gång, någon gång ska jag leva ett sånt liv där man behöver såna skor. (Förresten hade de nog suttit bra redan idag när jag var på torget på O helga natt, julstohejet på torget i stan.) Det ser jag fram emot. Men det är också väldigt fint att leva det här livet, nu. Till exempel kan man klippa sig en trevlig julgirlang, eller ha härligt tyst soffhäng med fina människor i gemensam söndagsvila. Mmm.
God advent!
1 kommentar:
AH! Me like!!!
Och, faktiskt, det kan bli ruttet kallt om fötterna även om man bor utanför Alaska.
Klipp i frid syster yster och glöm inte chokladbollarna!
Kram Malin
Skicka en kommentar