"...där endast du mig bär"

Detta svåra med att lägga ner sitt stretande- för att få se mer av Gud, vara på rätt plats, vara... rätt person. Den person man är tänkt att vara. Med rätt tro. "Bara kapitulera." Men är inte också det något man måste göra? Eller hur kapitulerar man? Gud, nu lägger jag ner alla mina försök, nu slutar jag sträva, nu kapitulerar jag. Okej? Nu kapitulerar jag! Å vad jag kapitulerar. Inte vet jag hur man gör. Antagligen ska man just inte göra så mycket. Jag ska jobba på det. Eller?
Tills dess, en bra sång. Än en gång. Och denna gång med bilden som jag glömde lägga upp sist.
http://www.myspace.com/stighult/music/songs/Vid-min-viljas-bro-2434665

Vid den hand jag tog

vid Ditt löftesord

jag sträcker mig på nytt igen

vid min svaga tro

vid min viljas bro

Vid min känslas slut

när min ton dött ut

jag vill att du ska se mig här

i din blick jag står

vid min viljas bro

Herre möt mig där

endast du mig bär

vid min anings slut

Herre möt mig där

vid den hamn jag bär

i mitt hjärtas djup

(Stighult)