En hel massa regn i juli

Det är sommarlov. Eller semester, eller vad man ska kalla det när man är tjugofem år och läser på universitet och allt. Men semester är väl för dem som jobbar? Nåväl, sommar är det, för alla, vad jag vet. Och det regnar. Regn, regn. Och jag har känt nästan hela dagen att jag inte vill gå ut. Och det har varit så skönt! Att få sitta framför datorn nästan hela dagen utan att känna något dåligt samvete alls. När det är sol vill/borde man vara ute hela tiden. Fånga dagen.

Det kan bli ganska mycket prestation det där med att fånga dagen. Man kan få kramp i sitt fångargrepp..

Det brukar vara skönt när hösten kommer. Man kan slappna av igen. Läsa böcker och kolla på film utan att någon tycker att man är en dålig människa. Visst vill man ha sommar och sol. Man måste om inte annat, för att överleva ett halvår i mörker. Jag hamstrar idogt varje vår. Sol! Sol! Huden sörplar. Sen blir man så småningom mätt och nöjd. Och då får det gärna bli höst igen.

Älskar Sveriges årstider! De är så olika varandra, alla vackra på sitt sätt! Och man är alltid sugen på det som kommer. När det har varit varmt och spralligt vill man ha det svalt och lugnt. Efter allt grönt blir det en explosion av rött och gult. Och när man nästan fått en överdos av färger faller alla löven av och det blir alldeles tomt och grått. När det börjar bli för mörkt och tråkigt kommer snön, alldeles alldeles vit och gnistrande och lägger allt mörkt under sig. Sen blir det brunt igen och allt är lite lagom dött, och då börjar det spira och gro lite varstans. Ja ni vet ju. Men visst är det härligt? Vilken mångfald! Gud är smart.