torsdag 8 mars 2012

Åka buss

Vad gör jag nu för tiden, varför hör jag aldrig av mig?

Jag åker buss. Nästan hela tiden. Hit och dit, fram och tillbaka. Har praktik några städer bort nu i några veckor.

Mycket finns att säga om svenskt bussåkande och mycket har redan sagts; om att man aldrig får sitta bredvid någon okänd om det finns lediga säten kvar, och så vidare. En annan sak som jag har tänkt på, ett annat bussförbud, är att sätta sig bredvid den som man gick in i bussen bakom (om den är okänd vill säga). Även om det är ganska fullt i bussen och man måste sätta sig bredvid någon. Det gör man inte! Vem som helst, men inte den man gick upp bakom. Det skulle bli alldeles för intimt. "Tror du att vi hänger du och jag eller?" Den som vill får gärna testa och meddela resultatet.

En annan sak som gör intryck på mig på bussresorna är den där kaffedoften som börjar sippra fram där i skogen mellan K-koga och K-hamn varje morgon, när en tjej tar fram sin kaffetermosmugg. Det luktar så gott. Och jag vet inte riktigt om jag gillar det eller inte. Själv dricker jag ju kallt vatten ur en petflaska till min frukost, som jag varje morgon intager på bussen.

En tredje sak som jag tänker på är, att även om jag inte alls uppskattar att kliva upp tidigt, så är det lite fint att få se solen gå upp tidigare varje dag. Det våras minsann!

Det är ungefär vad jag har på hjärtat i tider som dessa. Så då vet ni varför ni inte hör av mig nu för tiden.

Inga kommentarer:

småsaker, stora frågor, illustrationer och tro