Något jag inte riktigt kunnat släppa är hur i hela friden Christer och Lotta kunde komma undan i Melodifestivalen med en låt med - ja, till vis del samma refräng (OCH titel - det är ju inte som om de smyger med det!) som en Beatles-låt! Är det inte en regel de har att man inte får härma gamla låtar för mycket?
Så vad är då detta? Christer och Lottas Don't let me down (börja vid 1:10)
The Beatles Don't let me down:
Jag har försökt föreställa mig Christer Sjögren nynnandes med Lotta vid pianot, eller tvärtom, när någon av dem kläcker: "Nämen vänta, jag har det, lyssna! Don't let me dooown, don't let me down!" Och så tycker båda intuitivt att det är sådär superbra, som man kan tycka när man hör en slinga som var populär i ens glada ungdomsdar. Fast nu kommer de alltså inte på att det är därför de gillar melodin, utan tänker bara att det är för att de just lyckats skapa något riktigt catchy.
Så skulle det kunna vara. Det kan också vara någon helt annan som gjort deras låt. Och vem det än var kanske denne gjorde härmet med vett och vilja. Den största frågan tycker jag dock är hur låten kom igenom besiktningen! Kanske var det för att ingen fick för sig att tänka på Beatles när de sjöng? Så skulle det verkligen kunna vara.
onsdag 25 april 2012
Hur kom de undan med det här?
Etiketter:
anmärkningsvärt,
funderingar,
i-landsproblem
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
småsaker, stora frågor, illustrationer och tro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar