"Vi är en massa syskon som tycker om varann..."

Idag handlade jag mat på min favoritaffär här i Örebro (Som för övrigt är den enda affär som jag kan komma på som har alla frysvaror vid kassorna och inte bara glass. Grymt smart.) och tjejen i kassan var så trevlig. Hon hejade med ett hej och inte med två, något jag brukar tänka extra på sedan (passus:) jag var och lyssnade på Fredrik Lindström för några veckor sedan då han föreläste i Karlstad. Han pratade om svenskhet och bland annat om hur vi hejar. Att ett hej är ett hälsande medan två hej är lite mer korrekt och avspisande (jag måste ju säga hej, men jag vill inte prata något mer med dig och sätter därmed punkt för konversationen med mitt andra hej) medan tre är en direkt förolämpning: hej hej hej.Jag tyckte nog inte jag höll med om den saken, jag som alltid tyckt att mitt extra hej till kassörskan varit av ren vänlighet. Å andra sidan har poängen kanske varit att låta trevlig utan att behöva säga något mer.

Hur som helst har jag lyssnat extra på kassörskorna och denna kassörska sade bara ett hej, och det kändes som om hon menade det. Ja, som om hon rent av tyckte om mig och önskade att vi var vänner. Ehh, ja. Och jag sade ett hej tillbaka och log och tyckte att ja jag tycker att du är en trevlig människa också faktiskt. Och sen sa hon nåt mer som jag inte hörde.

Jag: Vad sa du?
Hon: Jesus är bra!
Och hon gjorde en hint mot mitt kors. Ahaa...
Jag: Jag tyckte väl att du var trevlig!

Och så gick jag därifrån med en aha-upplevelse över att vi verkligen är "en massa syskon (som tycker om varann?), för Gud är allas pappa (och jorden är vårt bo och vi är vän med alla på jorden må ni tro?). Jag har tänkt på det mycket på sistone, det coola med att alla som är Guds barn är syskon. Det är ett speciellt band och man kan känna kärlek till nån som man knappt känner. Det är coolt. Sen tycker vi kanske inte om varann ändå allihop, men det får vi jobba på.

Se, vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn, och det är vi också. (Första Johannesbrevet 3:1) Mina älskade, låt oss älska varandra, ty kärleken är av Gud, och var och en som älskar är född av Gud och känner Gud. Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, ty Gud är kärlek. (Första Johannesbrevet 4:7-8)

Kärlek! (Förstås)