Jag skrev tidigare om att jag återfått ett sedan länge bortgånget fantasy-sug.
Min plan var att läsa en bok som inte ingick i någon serie, så kunde man klara av boken och vara färdig. Det var förstås omöjligt, eftersom alla fantasyböcker värda namnet ingår i en serie. Jag hittade däremot en som bestod av bara tre böcker (som i och för sig visade sig vara en uppföljare till en annan serie, men jag har förstått det mesta ändå tror jag) och kände mig ganska nöjd. Den innehåller sina beskärda doser ovanliga personligheter, färdigheter/magier, varelser, magiska prylar och drakar. Nu med den tredje och sista boken i hand inser jag, smått chockartat, att storyn faktiskt kommit att handla om att prinsen ska hitta och döda en drake, för att rädda prinsessan! (Som, för den som mot all förmodan missat detta, är den mest urtypiska grundstoryn av alla i sagor.) Oh, well.
Intressant är doxk att författaren faktiskt kommer undan med det! Det smygs liksom in obemärkt i storyn så att man inte ser det förrän man tittar efter ordentligt. Bra jobbat.
Vill ändå slå ett slag för drakar under regniga sommardagar. Drakar och té!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar