måndag 1 augusti 2011

Svett och mindfulness

Idag åkte jag tåg. En seg resa på 4,5 timmar som skulle ha tagit 2 timmar och en kvart med bil.
Jag gillar att åka tåg egentligen. Brukar inte ha några större problem med väntetider och långa sittande timmar. Man kan äta glass och sola när man väntar, eller läsa en bok. Ni vet. (För ett par dagar sedan åkte jag från Malmö till Älvsbyn (typ Piteå)  -baklänges- och det var bara trevligt. Mera tåg på natten!)
Men idag alltså.
Idag var det badväder. Fint, soligt, och varmt. Väldigt varmt. Och tilläggas bör att jag dagen innan åkt bil i typ tretton timmar, så att åknöjet liksom var mättat och fetingboken utläst.

Så när jag idag satt där på tåget, efter mitt andra byte, och kände svetten riiinna och hela jag var ett enda stort missnöje och obehag, och man bara ville att den bedrövliga resan skulle ta slut fort, kom jag att tänka på det här med mindfulness. Där man liksom ska känna in allt. Känna in hur det känns att sitta på sin stol och hur det känns att andas, och så vidare. Och så undrade jag om det bara är till för trevliga tillfällen, och att en stund som den jag hade var olämplig att utöva mindfulnes på? Eller är det så att man ska bli rofylld (eller vad man nu ska bli) av att känna in sådant som svett?

En stilla tanke. För jag kände mig långt därifrån.

En bild från den mycket trevligare resan till norrland.


Inga kommentarer:

småsaker, stora frågor, illustrationer och tro

Powered By Blogger