En vacker sång och ett snällt husdjur

Har fått en ny favorit:

www.myspace.com/stighult
Lyssna in Vid min viljas bro. Grym text. Gjorde min sista låttextillustration till den. Men den glömde jag scanna in innan jag lämnade in den till skolan så den får ni se SEN. (observera cliffhangern)

Jag har en Herman som står och jäser här hemma hos mig. Det känns fint. Någon mer än jag lever här, någon som behöver mig, min omsorg och lite mat då och då. Som ett husdjur eller ett barn, fast som inte låter eller luktar illa. Och som inte gör ont att föda fram (alltså som barn, inte som husdjur). Fast... som snart ska delas upp och ges bort och ätas upp. Det gör man ju inte med husdjur och barn. I alla fall inte jag. Ja en Herman är alltså en surdegssmet, för den som inte vet, som man får av en vän och göder och sen delar ut till vänner och av den sista delen gör en bit kaka av.
Jag fick min smet av en klasskompis. Det kändes fint. Sen är kakan väldigt god också. Det vet jag, för jag har fått smaka av Helens kaka.


Min Herman

Jag ska försöka styra upp kommentarsprylen så den funkar. Och om den funkar får ni gärna kommentera. Det vore trevligt och mycket mer socialt. Japp. Ha en fin kväll och vecka!


Kärlek!