tisdag 4 maj 2010

Det bästa med pollenallergi...

... är att det finns bot för det. Det gör det inte för den evinnerliga, tjatiga, sega och oerhört trogna förkylning jag har varje vår. Så jag har börjat hoppas att det är allergi och köpt piller. Vi får väl se... Tycker redan att det känns bättre.

För den som undrat vad som hänt eller inte hänt eftersom jag nu skriver efter sisådär 5½ månaders uppehåll, kan jag bara säga... det ni! Men flyttat till Örebro har jag ju. Denna Sveriges tråkigaste stad. En ganska omotiverad fördom. Fint är det minsann, både träd och sol och vatten har dom! Och Monki och Indiska och Art shop med promarkerpennor för 35 spänn. Värt. Gnäller gör dom inte ens heller. Eller så är det jag som bara umgås med nyinflyttade.

På bildlärarprogrammet, där jag läser nu, har vi haft individuell fördjupning de senaste två och en halv veckorna. Vilket betyder ungefär: gör vad du vill, lär dig så mycket som möjligt, men nåde dig om du inte har jobbat. Jag har illustrerat låttexter. Här kommer några smakprov:



Jag var ute på Bjuröklubb och jag tittade på stranden
och vågorna krålade och jag vada in i natten
oh ja, jag var en vinnare runt vattnet
oh ja, jag var en vinnare
Åh! Jag lovar gissa vad jag hittade längs vattnet
en blåval som härjade längs stranden
han sa han kände mig
Han sa jag har sett dig när du vandrar
Varje kväll du tänker högt och viftar armar
Den sa jag är en blåval och jag kan ta dig härifrån
från din öde ö, från dina papper och pennor
du är en förlorare
men du kan gömmas i min mun
en männska är inte tung att bära på
för vad ska det bli av dig?
Vad ska det bli av dig?

Ja vad ska det bli av mig...
(...)
Jag sa om du äter upp mig ska jag hämta mina bröder
och jag ska tjallalala
tjalla ifrån döden
och jag ska skriva brev till dina närmaste och bästa
och säga att du lurar folk som emellanåt är ledsna
(...)
Vi är redan fria
å å vi är räddade och fria...
(från Bjurö klubb av Laleh)

I det fina tunna ljuset
står jag och väntar tyst
sommaren är framför
kvarteret nästan tömt
på människor och känslor
ingen rörelse någonstans
Aldrig, aldrig ensam
alltid ensam här
aldrig, aldrig ensam

Den fina tunna linjen
mellan våran värld
och din
skär igenom varje ljud
genom varje utsträckt tanke
varje ansats att förstå
varje sång jag någonsin sjöng

Aldrig, aldrig ensam
alltid ensam här
aldrig, aldrig ensam
(från Aldrig ensam av Jonathan Johansson)
Håll till godo!
(Naeh! Nu trodde jag att de oprovocerade radavstånden var borta! Men icke. Det svider, både i svensklärar- och i bildlärarögat. Hmm. Ja. Det är väl bara att acceptera. Livet är defekt. )



2 kommentarer:

Erik sa...

Schnygga bilder! Den första påminner om den här Heath Ledger regisserade modest mouse-videon... http://www.youtube.com/watch?v=_61rIOoB21o ... men inte så hemsk kanske ;)

Rebecka sa...

Ja verkligen! Speciellt alldeles i början. Men lite snällare då,som sagt. Jag är glad att videon var tecknad!

småsaker, stora frågor, illustrationer och tro