Så nu kan jag låtsas att jag går någon "fri konst"-linje i 2½ veckor. Det känns kul! Det trixiga är att jag helst ska maila min idé imorrn. Jag skulle helst vilja ha de där 2½ veckorna bara till att fundera på saken. Men det är ändå nåt bra med att vara tvungen att skapa sådär på beställning. Det blir ju faktiskt något gjort. Men jag undrar om det vore kul att ha det så i längden, att vara tvungen att skapa på tid och beställning på heltid? Tvångskreativitet liksom.
Här är en kik på det lilla projekt som vi avslutade idag. "Offentligt rum", hette projektet, som handlade om att vi skulle tänka ut en skulptur som vi vill placera i någon offentlig miljö, och göra en modell av den och dess omgivning. Jag valde Våghustorget i Örebro som plats för min skulptur. Örebro centrums opiffigaste plats.
Min skulptur (som jag då inte ska göra på riktigt, så det inte blir några missförstånd här) är alltså en våg.
En fetstor våg i metall med hängande prismor som dinglar i vinden längst upp i vågskummet. Stor och blå och smidig och luftig på ett mycket fyrkantigt, brunt torg, instängt mellan kompakta hus på alla sidor utan utsikt alls. Den oerhört pedagogiska aspekten att även små barn lätt kan lära sig vilket torg (av alla dessa torg som ligger på rad i dena stad) som är Våghustorget. Torget med vågen på. Fantastiskt.
Som en liten parentes kan tilläggas att när jag skulle kolla på detta Örebros tråkigaste och mest döda torg på eniro, så var det inte alls tråkigt och dött utan där var det minsann en massa gamla fina träd som stod och myste och lummade, så som det ska vara på torg. Jaha!? Hur tänkte man här? Tydligen skedde denna torg-makeover inför Kungens besök för några år sen. Så jag hoppas han tittade noga.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar